Komponerandet - en ny dörr som öppnades för Madeleine En ny dörr som öppnades, en väg från nuet och in i framtiden. Så kände Madeleine Isaksson det, när hon påbörjade sin kompositionsutbildning. Hon är pianopedagog och hade varit målmedvetet inriktat på pianospel, när hon för några år sedan bytte inriktning. Nu är hon mitt i den fyraåriga kompositionsutbildningen.
Madeleine Isaksson är den enda kvinna, som utbildar sig i komposition i Stockholm just nu. Det är synd att inte flera tjejer vågar söka till linjen, menar hon. Några formella hinder för kvinnor att bli tonsättare finns inte. Det är bara det, att flickor inte verkar komma på tanken att ens försöka.- Tjejer kan behöva en puff för att våga sig på att komponera. Att börja på arrangeringslinjen är en väldigt bra föreberedelse för kompositionslinjen, men även där finns få kvinnor. Madeleine har en musikaliskt positiv bakgrund med massor av uppmuntran från föräldrar och omgivning. - Jag har spelat piano sedan jag var liten. Jag minns inte ens hur gammal jag var när jag börade, och jag har varit inriktad på att satsa på pianospel ända sedan gymnasiet. Olika musikutbildningar ledde fram till musikhögskolan och pianopedagogutbildning. Flitigt övande gav färdighet och en vid, djup repertoarkännedom, som sträckte sig från tidig barock till nutida musik.
Spännande korridor - Intresset för att gå på kompositiionsutbildningen växte efter hand, men jag har alltid haft ett intresse för ny musik, berättar Madeleine. Det intresset trängdes undan något, när jag så hårdnackat arbetade med mitt pianospel och den klassiska repertoaren.- När jag gick för Hans Eklund fokuserades undervisningen mer och mer på att skriva själv. Han gav mig kompositionsuppgifter och så småningom började han uppmuntra mig att söka till komposition. - Det lät oerhört spännande och genom åren hade jag ju gått och sneglat på den intressanta korridor, där tonsättarna höll till. De hade sin egen lilla värld därinne, som jag gärna ville lära känna.
Nyttigt att skriva för barn - Sista året insåg jag att jag kunde söka till komposition, så då föreredde jag mig inför proven samtidigt som jag inriktade mig på att i första hand söka till soloklassen för piano. - Sedan gick det inte så bra för mig i pianoproven, vilket var litet snopet. I gengäld gick det desto bättre i proven till kompositionsutbildningen. Det var en ny dörr som öppnades och en gammal som stängdes. Sista året i pedagogutbildningen gick Madeleine samtidigt första året i komposition. För att kombinera de två valde hon att som specialarbete i pedagogklassen skriva pianokompositioner för barn. Det blev sju stycken, kallade 7 formade frön som hon lät eleverna spela på uppspelning. - Det känns viktigt att knyta samman olika saker, och det är också mycket nyttigt att skriva för barn. Man är tvungen att skriva enkelt och koncentrera sig, för att verkligen komma åt det man vill, förklarar hon.
Många förebilder Madeleine Isakssons förebilder i komponerandets konst är blandade: Bach, Brahms, Bartok, Ravel, Debussy, Webern, Varése, Ligeti, Xenakis och Stockhausen. - Som pianist har barock- , wienklassisk och tidig 1900-talsmusik legat bra till för mig, som ackompanjatör den klassiska sångrepertoaren, medan jag undvikit den yviga, virtuosa och känslosamma romantiska spelrepertoaren. - Klangfärg, mönster och form är något som intresserar mig särkilt; att finna en stämning och ett förlopp som bygger på klangfärg, spänningsvolym och dispositionen av motkrafter - en annorlunda ljudvärld med energiladdade organismer, som stora eller små rör sig genom olika klangrum - framåt, inåt och utåt...
Kvinnligt tonspråk? Att skriva i det lilla formatet sägs ju vara "typiskt kvinnligt". Finns det något som kan kallas ett kvinnligt tonsspråk? - Det borde ju finnas, menar Madeleine. Att kvinnor har en speciell föreställnings- och symbolvärld har vi sett i bildkonsten och i litteraturen. Man är präglad av sin uppväxt och sitt kön, och det är givet att detta avspeglar sig i det man uttrycker. - Själv har jag hört så lite av kvinnliga tonsättare att jag inte kan säga om det är någon skillnad. - Om det nu skulle vara så att kvinnor har ett annat tonspråk - jag då skulle det vara annorlunda och därmed eftertraktat. Men det är viktigt att det inte görs skillnad i bedömningen. Vår musik är varken bättre eller sämre för att vi är kvinnor, det är innehåll och kvalitet som gäller.
© Karin Palmkvist,Tonfallet, Svenska Rikskonserter,1985