Kort biografi

Madeleine Isaksson, född i Stockholm, studerade piano och komposition vid Musikhögskolan i Stockholm. Efter två MFA-diplom, som pianolärare och i komposition, reste hon till Amsterdam för ett års studier med tonsättaren Louis Andriessen och vidare till Paris, där hon alltsedan bor och verkar som tonsättare.
Möten med tonsättare - Brian Ferneyhough i Stockholm och vid kompositionskurser på Royaumont i Frankrike, Iannis Xenakis, Morton Feldman och Emmanuel Nunes - har alla bidragit till Isakssons utveckling som tonsättare, upplevelsen av Giacinto Scelsi’s och Helmut Lachenmann’s musik i Darmstadt 1986 gjorde också djupa intryck.

Hennes musik är hög-koncentrerad, kännetecknad av stor detaljrikedom och variation i utformandet av fraser och klanger, välintegrerade processer som hålls ihop av en nästan fysisk rörelse i föränderlig metrik. Utgångsramarna kan beskrivas som rum där materialet bearbetas genom olika tidslager och kontrasterande termer.

Madeleine Isaksson komponerar för varierande besättningar, instrumentala som vokala, samt för orkester. Här kan nämnas några verktitlar: septetterna Sondes (2009) och Isär (2012), för vokalensemble Ciels (2010) och Terre de l’absence (2012), för countertenor och barockinstrument: Hemligheten (2013) text Tomas Tranströmer, hennes första stråktrio Traces (2017) samt för improviserande pianist och ensemble, Springkällor (2018).

Under 2016-2017 var hon Composer in Residence hos Gävle Symfoniorkester med två nya verk: Bridges (2016) för brass och slagverk och orkesterverket Ljusrymd (2017).

2005 utkom hennes porträttskiva Failles på Phono Suecia, och andra CD:s med hennes musik har getts ut genom åren. Hon belönades med Järnåkerstipendiet 2012 för soloverket Les sept vallées, blockflöjt.

Madeleine Isaksson's musik framförs regelbundet på konserter och festivaler av internationellt renommerade musiker och ensembler i Europa, Amerika och Asien.

Se Aktuellt