1995-96
kammarorkester: dubbel blåskvintett, basklarinett, 17 stråkar
durata: 
12'

kammarorkester: 2*2*3*2* 2000 00 0 str
beställning: Svenska Rikskonserter
uruppförande: 26.3.1996 Stockholm New Music
Omnibus blåsare / Musica Vitae, dirigent: Peter Scaba
förläggare: Svensk Musik

Fästen o fall
Verket var kammarmusikaliskt tänkt, men i gränslandet till det orkestrala.
Besättningen om sjutton stråkar och elva träblås indelades således symmetriskt mellan sju stråkar i halvcirkel på vardera sidan: 4 violiner, 1 viola, 1 cello och 1 kontrabas, samt därbakom en “mörk” blåskvintett till höger och en “ljus” till vänster. Resterande instrument fick utgöra en slags “sologrupp” i mittens för med 1 violin, 1 viola och 1 cello, och emellan klarinetterna, en basklarinett.
Förkonceptet Spel mellan små-större grupper av skilda klangfärger i vars fält kontrasterna ljust-mörkt, framträdande-bakomliggande, spänt-avspänt verkar, fick sin befästelse i mötet med ett för mig utarbetat bildmaterial av konstnären o fotografen Jean Louis Garnell : en triptyk av större färgteckningar, där varje teckning består av ett drygt dussin rektanglar i olika storlekar som genom datorns preliminära utformning och förslag disponerats gentemot ett grått galler om sju stänger: på, framför eller bakom, högt som lågt, och som sedan färginterpreterats av konstnären själv.Bilden lästes sedan “musikaliskt” med den lodräta axeln som tessitura och den vågräta som tid. Varje enskild rektangel, inalles 18 “modulfästen”, inspirerade till motsvarande musikaliska parametrar: en instrumentkonstellation, (klangfärg), tempo och dynamik, och ett fixerat tonhöjdsaggregat, tonhöjdsfästen. På så sätt fick stycket sin form och sitt innehåll abstrakt kartlagt varutifrån realiserandet, förtidsligandet, dvs. själva ljudkomponerandet, kunde börja: resan genom fäste till fäste; några polyfont riktningsfyllda, andra riktningslösa fält, några ensamt uppkomna, andra parallellt pågående...
Förflyttningar, stillaståenden, utvecklingar och dödar. Återkommanden, upplösningar, fästen och fall.

Madeleine Isaksson