1992
för 16 musiker
durata: 
11'

alt flöjt, alt saxofon, horn, trumpet/ flygelhorn, trombon, tuba, percussion (2 spelare),
accordeon, piano, harpa, violin, viola, cello, kontrabas
uruppförande : 11.9.1992, Sveriges Radio, Studio 2, Stockholm, KammarensembleN, Russel Harris
förläggare: Svensk Musik

"Tillstånd - Avstånd är skrivet för 15 instrument, grupperade enligt familjerna: 6 blåsare: altflöjt, altsaxofon, horn trumpet/flygelhorn, trombon och tuba (dvs.i huvudsak metall och bleck), två slagverkare med bl.a. stor smällande tillskärningssax, tygremsor som rivs, bongas, kongas, träblock, "water bowls, dvs. afrikanska, på vatten flytande upp och nervända kalebasser som genom slag med stora filtklubbor alstrar ett djupt, dovt, ändå tonhöjdsbestämt muller, hängande metallakan, tre ackordinstrument; ackordion, öppen flygel och harpa, samt stråkfamiljen; violin, viola, cello och kontrabas. Ackordionet har en särställning, inte som solist, men som ett slags andningar från den omgivande instrumentväven - som ett närvarande, men endast svagt förnimbart centrum där bakom som ibland pulserar, bryter eller smälter sig fram till åhörande ...

Jag ser musik mycket som krafter, kroppar, som utspelar sig en registerbild, i spänningen mellan olika frekvensintervall. Musiken byggs alltså utifrån speciella toncentra, fixerade tonband som ger stadga åt stycket i sin helhet, ett slags hemvist för ljudförloppet som vill någon annanstans, en annan nivå, en annan "tonart". I Tillstånd - Avstånd är tonen d1 utgångspunkten, hållpunkten som sjunker till c1 för att mot slutet stiga till e1. Ur så små "minimala" skillnader, sådana tonfixeringar byggs musiken och dess stämningar ut. Under styckets gång bryts fixeringar upp, hållpunkter attackeras, förloras, i styckets ungefärliga mitt stöter allt samman till en grå högdramatisk massa, till dess plötsligt en ny nivå finner sin balans, ett nytt tillstånd ha uppnåtts och rörelsen kan gå vidare, gungande mellan vissa intervall, lite högre, lite längre, men tämligen statiskt ..."

Mer att läsa ur Skrivandets plats - platsens musik - Liv i tystnaden, samtal mellan Madeleine Isaksson och Katarina Frostenson