Text till CD: Madeleine Isaksson, Failles ( Phono Suecia, 2005)

" Stämmor flätar sig samman, flyter över ytor och nivåer, ansamlas, stegras, faller i glipor, dunstar ur glapp, finner vila."

Citatet som är hämtat från partituret till Failles (Rämnor) för blockflöjt, trombon och cello beskriver en ständigt föränderlig musik som utgår från poesi, relationer, bilder. Det har formulerats av en tonsättare som vandrat ut, flyttat över gränser, bytt land och språk.
Med en far från en liten by vid Muonio älv, gränsen mellan norra Sverige och Finland, en mormor född i New York och en morfar från Sydtyskland finns hos Madeleine Isaksson en ständigt aktuell och berikande pendling mellan när och fjärran. Detta har också skapat en lust att resa, migrera "att möta en omgivning, ett klimat som appellerar till ens inre tillstånd, där en känslighet för tiden kan växa."

Madeleine Isaksson, född 1956, studerade mellan 1979-1987 på Musikhögskolan i Stockholm. Efter examen i piano- och ensemblelärarklassen för Gunnar Hallhagen, började hon i kompositionsklassen med lärare som Gunnar Bucht och Sven-David Sandström i komposition, Pär Lindgren i elektroakustik, Arne Mellnäs i instrumentation och Bo Wallner i teori/analys. 1987 reste hon till Amsterdam för ett års studier med tonsättaren Louis Andriessen och sedan vidare till Frankrike, där hon sedan början av 1990-talet bor och verkar utanför Paris.
Möten med tonsâttare, deras olika traditioner och estetiska kännetecken - Brian Ferneyhough i Stockholm och vid kompositionskursen på Royaumont i Frankrike, Iannis Xenakis, Morton Feldman och Emmanuel Nunes-har alla bidragit till Isakssons utveckling som tonsättare. Upplevelsen av Giacinto Scelsis musik i Darmstadt 1986 spelade också en viktig roll.

Den nära kontakten med bildkonst och litteratur - bland annat den franske konstnären Jean Louis Garnells färgfotografi och den svenska författarinnan Katarina Frostensons poesi - har haft stor betydelse för hennes skapande. Det ständiga impulsflödet från dessa konstarter visar sig redan på ett initialt arbetsplan, i färgsymbolistiska instrument - och formbeteckningar, liksom i verbala omskrivningar. Musiken berättar inte, den kommenterar, associerar och uttrycker stämningar genom ett eget utvecklat språk...

I Madeleine Isaksson's musik står relationen mellan olika klangkällor i förgrunden, det som skiljer dem åt och det som får dem att smälta samman. Intresset för relationer och samspel visar sig i det att Madeleine Isaksson skrivit flertalet duos, trios och kvartetter, men mindre ofta soloverk. Det är också ovanligt att hon låter ett instrument spela ensamt under en längre tid; i stället står stämman hela tiden i en intim, kontrapunktisk kontakt med de övriga. Man får en god uppfattning om Madeleine Isakssons musikaliska värld när man ser några av hennes verktitlar: Tillstånd - Avstånd, inné, Fästen och fall, Andelek, Rum. Det dramaturgiska ligger delvis i den rumsliga dimensionen, delvis på ett mikrodramatiskt plan i frasernas gestiska utformning. I flera stycken, t. ex i sångcykeln Å svävare och i nonetten inné, är instrumenten placerade på scenen utifrån ett bestämt mönster. På ett liknande sätt har slagverket en rumsligt balanserande funktion i Som om, där det klangligt särskiljer sig från stråk- och blåsstämmornas svepande rörelser. Det är klangen snarare än känsloutlevelsen som fokuseras och som en konsekvens har de tyngdlösa flageoletterna, ljudande i höga register, större dignitet än det expressiva spelet.

En kombination av intuition och sträng kontroll präglar Madeleine Isakssons musik som är minutiöst komponerad, men mindre kalkylerad. Hennes utgångsramar kan beskrivas som rum: intervall-, register- och tidsrum, där materialet bearbetas genom kontrasterande termer som ljust/ mörkt, lätt/ tungt, från/ till... Återkommande melodiceller förminskas och förstoras vilka tillsammans bildar ett slags mönsterväv där ständigt nya aspekter håller spänningen uppe under nästan viktlösa tillstånd. Musiken är alltid relaterad till en förnimbar, ibland dold, ofta töjbar puls. Denna realiseras genom en föränderlig metrik mellan till- och avtagande pulslängder.

"Det är något som pågår, något som har lagrats och som tar sig uttryck i en musikalisk form."
Citatet är träffande och gäller inte enbart de enskilda verken utan hela Madeleine Isakssons inställning till skapande som ett organiskt framväxande utifrån rum och förflyttningar.

© Andreas Engström